Jag förbinder lyckan
Med vindarna som tar i
Med viskande ord
I dalen som stod hämtad
Bredvid
Och samtyckte
Med ord
Som rodnade
Med veckorna som tar i
Med nogrannheten
Som menar

Man fann
Ordet som hade lagts på
Med minnen som far
Dröjer kvar ibland
Och påminner
Med ord som drog
Med tankarna
Som viskade
I natten
Med fören
Som stod
Med delen av hjärtat
Som slog
I timmar med form

Med lyckan som viskade
I natten
Med fören
Som log
Med blindheten
Som menade med tanken
Som bestod

Verkligheten stannar
Verkligheten samlar sig
Som ett brev i natten
Som sänds hem
Med vindarna som tar i
Med viskande kväll

Orenheten rinner av som guld
I natten
När skatten är betald
Då beskattar
Man sig själv
När guldet finner
Ord mot verkligen
Som stannar

Skatten är betald
Utbetald
Man menar
Med verkligheten
Som stannar
Med famlade ord
Som finner
Med ord
Som oroar
För framtiden
Som menar med
Lyriken så insatt

Vi letar fram
Ord
I raden
Som menar med stunden
Som leker
När man lämnar
Ord
Som visar sig vara en vän
Med leken

Bygden står tom
Menar med ord
Som drar av
Till ett sund
Som märker
Med allt
Som finner
Med blicken
Som tar i