Snövit dansade hela natten.
Med sin Toker.
Kloker tog ton.
När hatten for.
Vad det dag.
En dag.
Som log.
Men hur.

Ifrån den dagen.
Rodnar jag.
Men vill träffa dig.
Trots allt.
Men det var då.

Äventyr i natten.
Med halmhatten på sned.
Med skavanker som sken.
Ord som blänker.
När allting är ogjort.

Allt svek som du tog.
Med dig.
Lämnade mig.
Men du fann.
Annant.
Tiden som tonades ut.
Löven som fallde.
Som tonandes bort.
Och sändes hem.

Veckorna gick.
När du for.
Lämnade flaket.
Återfanns aldrig.
Men visan vad för kort.

Svagt ord.
I beredskap.
Mot människan.
Så rädd.
Det som visar mer är troget.
Ett klokt ord.
Tonas bort.
Borta är min dag.
Borta är min dal.
Borta är vi trogna.
Men ändå.
Vi finner.

Varje gång.
En förmåga.
Varje gång.
En trogen.
En dag.
Finner vi vårt jag.
Som menande.
Med tanken som visade mer.

En blank sjö.
En stilla oas.
Som är en kamp mot ordet.
Som menande.
Med det som kom.