Stockholm är vår stad.
Den är som den förslår.
Med ord.
Som menande.
Med visan.
Som virrade.
Med musik klingade.
I en tango finner man brus,
Med tjocka mö.
Utan vidder.
Som märker.

Trucken.
Som tuckenberg.
Finner ljus som berg.
Ber om att finnas.
Men menar med ordet att kliva.
Som ett berg.
Ber man.
Om sammanhanget.
Som velar.
Med visan.

Vem lufsar här.
Hans tindrande ögon rodnar.
Och ror hem med ordet.
Han orkar med mer.
Hämtar hem mer.
Som förväntar sig mer.
Med ordet.
Som orkade med mer.

Lekte med elden.
Det brann med visan.
Som en viol som togs.
Med kaprifol som visar allt.
Med melodin som infallne om våren.
Då vi fann dalen förändrad.

Staden log vid kullen.
Minnena är borta.
Horisonten står.
Visar allt.
Med stunden.
Som menande med ordet.

Velade bort mig ibland.
Med ordet.
Som togs.
Visade allt.
Med tagen.
Som togs.

Med musik.
Man finner ut.
Med form.
Som faller på.
Så rytmisk.

Man fann med ord.
En ton.
Som menande.
Med visan.
Som infallde.