Nejdå.
Jag skämtar inte.
Jag intalar mig med ord.
Som togs.
Med vinden.
Som ven.

Svinga på svinsta skär.
Som min älskling.
Ligger hän.
På märkta dagar.
Som hämtar hem.
Min älskling.
Som viskar tyst.

Jag märker stunder.
Som skiner blankt.
Mot dalen.
Som blandar.
Med allt.
Med visan.
Som infallde ibland.

Klinten växer.
Och gror mot dalen.
Som ett moln det avtar.
Med viskade ord.
Den hämtar hem.
Visan ifrån Flen.

Hyacint.
Krysantemum.
Gror vid vägen.
Som tindrande ögon.
Nedfaller.
Med ord.
Som visar allt.
Med musiken som svartnar.

Kulmen stod.
Menade en stund.
På allt os.
Som åkte hem.
Med visan.
Som nedfallde.
Med visan.
Som tog form med förväntan.

På kavalkad vi vandrar.
Mot horisonten.
Vi älskar varandra.
Mot en ny dag.
Med nyans.
Vi finner.
Vi lämnar denna orkan.
Som förväntar sig allt.
Med tanken.
Som togs.

Ett stilla ljus.
Rinner ut.
Med ord.
Som togs.
Med medvind.
Som förklarade med tanken.
Som stod.