Tiden den står
Tiden har fått nog
Men jag
Som känner
Med tanken
Som delas med vinden
Som vågar

I en lugn berså
Vi finner
Vindar som skrider
Med visan
Som vi kan tro

På hemlig ort
Som finner
En tanke
Som lämnas
Med ett brev

Jag gnyr
Jag flyr
Mot dagen
Som utvecklar sig med ljus
Med ett enda behag
Att tro

Tiden den står
Den förslår
Med ord
Som lämnas
Med tanken

Dåligt väder
Vindar
Över molnen
Som tar i
Med skridande tankar

Bara minnen
Med behov
Som sås
Med ord
Som visas

Chansen är stor
Med stort behag
Som står
Med ord
Som orkar