Steg för steg
Promenerar jag
Mot vägen.
Som är ett hav
Som jag är
Ett hav

På min natthimmel.
Lyser morgondagen.
Som randas mot staden
Så försagt med ord.
Som påminner av idag

En röst om natten.
Kände han.
Med nackdel.
En människa
Som formades
Utav dalen

Beresta vekheten
Stannade här
Med längtan
Som fann en visa lugn.
Med myckedelen som ljusnade.

Man fann formkant.
Så bekant
Man menande med.
Vad erkände jag
En tänkares röst
Som talade

Man fann en formsak
Som stannade
Lämnade spår
Med ord
Som delade sig.
Med det som var
Ett veto

Jag åkte världen runt
Med medvinden som togs
Jag bereste vekheten
Med Barheten
Som fann världen någorlunda.

Vekheten stannade
I djupet
Fann
Visan som föll
Med aningen som formades