Han fick sig en smäll om natten
Som hatten
Som famnades
Med det som var
En mening som föll
Med bilden som ljusnade
Är världen
Som går runt

I aftonen
Fann vi
Medvinden
Som påkostade
Tanken som visades

Ort på ort
Men ingen ort
Som fanns vid fasad
Att tankarna klargjorde visan
Att alla hade sin trall

Med ordet
Stod man
Nyfiket
Och fann
Dåtiden
Med människan
Som famlades

Man erkände
Med ordet
Att vi hade allt
Men inte allt.
Bara ett då.
Det vad då.

Fördärvet kom
Menade en stund
Att du stannade
Mot kulmens stad
Som stakar sig fram.

Man menande
Med visan
Att drillen tog sig an
Med våren som föll
Mot sparsamhetens år
Att spara vad kort
Att mena
Vad långt
Med tiden som sändes hem

Man sändes hem som en ängel i sky
Om natten då göken fick en smäll
Han kom som en vind
Märktes som en stund
Att visaren vad blind