Ja då märker vi vissheten
Och skulden
Som menar
Med tanken
Att vi kunde allt
Med tanken
Som fann
Ordet
Som befintlighet
Som varade en stund
Och visade allt är vårt
Månaderna åkte av
Men det kändes

Jag vill tävla med värja.
Slå någon vid tidens an
Och märka dagen som rodnar
Man erkände tanken var
En förklaring
En stund som sändes hem
Med ensamheten så stum

Att märka ut en stund
Är att märkas
En morgon som roar många
Oron väcker minnen
Det märker jag
Eftersom jag var glad
Med tanken
Som tjänade allt

En avkortad stund
Åkte jag hem
En morgon
Kände
Att orden svingar
Med tonen skalas
Som sämst
Med tiden som mall

Jag är ganska härjad
Men ändå lever jag
I nutid
Det är en formsak
Att kunnandet var allt
Med psalmen som kämpade sig vidare
Med allt
Som är sagt
Med tonen som menar
Fallen som river
Men nu kämpar jag

Min morgondag oroar mig
Men jag kunde inte hjälpa
Att dagen hade randas
Efter moment
Som tog av
Med stunden som skämdes
Med tanken som var så lågmäld
Med visan som föll

Så formas min dag
På påtaglighet som känns
Med det hemska så satt
När jag kunde allt
Med något kvicktänkt
Som sändes hem
Med gobeläng
Som visade mer
Med den staden
Som försvarade sig
Med ett enda ord
Som körde fast
I trängseln
Som menar

Utbetalningen kom av sig
Var det sagt
Med musiken så insatt
Med ordet
Som hängde fast
Med dalande hjärta
Som känns menade
Med ventilerna som fann
En form
Utan skridande vind