Han vandrade med fören
Han kände hur det glödde
Med bara minnen
Som ljusnade
Och bar hem

Man menande
Med visan
Som sågs
Som en trevnad
Som gick hem
Med visan
Som sågs ut som förändringen
En vela
Hade det bra
Men sämst till uttal

Man menande
Med visan
Som sågs blind
Utspritt blind
Som en svävare om natten
Stannar kvar
Mot ett sund
Som en munter
Som velade

Han fick sig en smäll om natten
Som hatten
Som famnades
Med det som var
En mening som föll
Med bilden som ljusnade
Är världen
Som går runt

I aftonen
Fann vi
Medvinden
Som påkostade
Tanken som visades

Ort på ort
Men ingen ort
Som fanns vid fasad
Att tankarna klargjorde visan
Att alla hade sin trall

Med ordet
Stod man
Nyfiket
Och fann
Dåtiden
Med människan
Som famlades

Man erkände
Med ordet
Att vi hade allt
Men inte allt.
Bara ett då.
Det vad då.