Visan föll om natten
Som en skatt
Om ensamheten
Som fann
Svingade ord
Som visade mer

Om natten stiger du upp.
Och reser med tanken
Som visar allt
Med den beresta
Vekheten
Som stannade
När du blev rädd

Visan vad lång
Så lång
Med tonerna som ljusnade
Med bjällerklang som tonades ut vid juletid
Med bättring
Som kom om våren
Som kvarstod med visan.

Man menande med tiden var klass
Som sändes hem
Med ordet
Som orenade havet
Med behaget

Steg för steg
Promenerar jag
Mot vägen.
Som är ett hav
Som jag är
Ett hav

På min natthimmel.
Lyser morgondagen.
Som randas mot staden
Så försagt med ord.
Som påminner av idag

En röst om natten.
Kände han.
Med nackdel.
En människa
Som formades
Utav dalen

Beresta vekheten
Stannade här
Med längtan
Som fann en visa lugn.
Med myckedelen som ljusnade.