Fördärvet kom
Menade en stund
Att du stannade
Mot kulmens stad
Som stakar sig fram.

Man menande
Med visan
Att drillen tog sig an
Med våren som föll
Mot sparsamhetens år
Att spara vad kort
Att mena
Vad långt
Med tiden som sändes hem

Man sändes hem som en ängel i sky
Om natten då göken fick en smäll
Han kom som en vind
Märktes som en stund
Att visaren vad blind

Man menande med ordet
Att världen snurrar
Med tiden
Som är ställd
Med ljuset.

Med föresatsen
Erkände man
Att talet vad ett
Man menade allt
Om det blev två

Att hinna med dagen
Är föresatsen med ordet
Som utrensade tiden
Med sammanfattningen
Och återkallade alla ord.

Man hann med en formsak
Och tänkte klart
Med medvinden
Som seglades in
Med ordet
Som kvarstod

Timmarna anade
Tiden visade sig
Som ett sken om natten
Med visan som tog form
Utav min Dalia som föll