Man fann formkant.
Så bekant
Man menande med.
Vad erkände jag
En tänkares röst
Som talade

Man fann en formsak
Som stannade
Lämnade spår
Med ord
Som delade sig.
Med det som var
Ett veto

Jag åkte världen runt
Med medvinden som togs
Jag bereste vekheten
Med Barheten
Som fann världen någorlunda.

Vekheten stannade
I djupet
Fann
Visan som föll
Med aningen som formades

Jag gick hem
Stannade där
Visade allt
Med en värld som vad ganska berest
Med den anade timmen som stannade

Tiden låg sämst
Med känslan som vek
Stannade här
Varje minut
Varje sekund

Timmarna anade
Tanken manade
Med timmarna som föll.
In mot världen
Som valdes med ord

Vägen är för lång.
Tiden för trång.
Man sa för mycket
Och rensade
Med ordet