Hemskheten log i staden
Förstaden
Som säger mycket
Med form som gick hem
Man kände allt
Med samlingen överallt
Med skärvor i natten
Som stillade våra sinnen
Med delen
Som förälskade sig
Med delen
Som visade allt

Föll för natten
Som gav form
Med fromhet mot framtiden
Som ljusnade med blicken
Och avtog med vinden
Som tindrande ögon i ögonvrå
Som smälte in
Med visan
Som kändes kall

Med känslan
Skred våren
Mot vår ungdom
Som kändes menade
Med tanken
Som viskades
Med det som var
Hur var det
En sanning
Som vikte sig
Med kämpigheten
Som banade hem
En dålig dag

Tiden är en nymf
Tiden är skillnad
På tiden som fanns mot fördärvet
Man dalade hem
Mot strömmen
Man växlade om
Vid ljusa dagen
Då staden var ung

Orten är gammal
Som en gammal mö
Man finner snö
Som dröjer kvar
Med det som var
En vacker dal
Som kämpar vidare

Oroar er inte
Gott folk
Med tanken
Som visar allt
Man samlar sig
Och menar en stund
Som trevliga dar som flyr
Mot veckorna som gnyr
Då dröjer vi kvar en stund
Och väcker dagen
Med oreda
Med tindrande ögon
Som fångas
En morgon som denna

Världen skrider
Tanken lider
Mot sitt slut
En morgon som denna
Man menade
Att tanken visade allt
Med dåtiden som fann

Med delen
Bar det hem
Med tanken
Behåller tanken
Som reser
Hem med mjuk start
Om natten
Som menar
Med våren
Som rensas upp