Att kasta ut
Det är att leva
En stund
På nutid
Som tar form
Med vidder
Som märker
Med stunden
Läker
Det är ett utkast

Det är skräll i natten
Natthimlen är svart
Som en fors av nakenhet
Finner dom rus
Rycks bort när tiden var för ung
Man erkände att bin
Som visar mer
Kan göra livet till honung
Som visar fören
Med ordet
Med form
Som tar
Tar i för att man känner sig manad

Mängden sattes fast
Med meningen som sattes fast
Med känslan som vek
Med delen som tog
Med vekheten som for
Som förvecklade tanken för en vecka
Eller två
Som är av samma sort

Chansen tog
Hämtade hem
Med visan
Som fanns vid enslig skog
Skogsmyren hängde löst
Med meningen som bar
Man sa jaså
Var det så
En bättre värld
Som suckar med flärd
Men icke
Man manade tanken
Med en lärd stund

Kampen är oanade
Med stunden som lämnas
Med en vy
Som alltid finns
På en plats
Som utmärker allt
Med ord
Som tar form
Utan vidder
Så utmärkt
Med delen som visar allt
För en dag

Stanna stunden
Med lyktan som far
Dröjer kvar
Lämnar spår
Till två
Åker hem
Med dåligt väder
Som ligger sämst
Men sänder aldrig hem
Med livet som det är

Lyktan far
Med visan följer
Med ordet som är lagt?
Med medvinden som är lagt
Med stunden
Som viskar
Med ordet
Som tar måttet
För varje timme
För varje sekund
Man finner ett rus
Att rusa in mot staden
Med en vers
Som tar en i taget
Med draget
Som dras in?
Med musiken som faller på

På hemlig ort
I natten
Då lampan släcks
Och visar allt
Med dalen
Som dalar hem
Om våren
Som log förvånad
Med tanken som bar hem
Med hämtade ordet
Som fann vekheten
Då vi vände om