Hemmavan
Med det enda liv jag har
En strand
En baravan
Med vagn
Som kullarna tar i
Jag är vek det märker jag
Mot ett otrevligt beslut
Jag känner allt
Med mängden
Som sitter fast
Mot kullarnas stad
Lite varstans finner man idyll
Men man säger var

Veckorna for
Det hämtar sig nog
Med vinden som vikte
Det förklaras med ord
Att allting vände
Med känslan
Som vikte
Jag fann det dåliga väder
Som for
Med tanken som fann nutiden med form
Utan klivet kunde vi inte finna trängseln

Kallelsen togs
Med kärleken som dog
Man erkänner att världen
Manandes med tanken
Som delen som formsattes med kärleken
Som visade allt
Att grinden var stängd
Det visste jag
Utmärkt
Utmärker orden som är lagt
Med visan som var slagg
Med minuternas vila

Formpunkt
Nekades med ord
Som kände att det var du
Kärleken som fann sin visare
Att den påvisades med tanken
Som tog form invid vägen
Det värkte
Jag måste gå
Invid bygatan
Och erkänna tanken
Bara for
Med den skridande vind
Som offrade sig

Kämpiga dagar mot solen
Med timmen som anar
Tanken som formas
Men utan dig som fann
Världens under
Ett under
Som står rätt
Med klätt kort
Som känns
Med viljan som stod högt

Med darrande mening
Lämnar jag spår
Med klokt ord
Som blev två
Till ett minne
Av tiden som föll
Med grenen som vad en tanke
Med ensamheten med all
Att veta allt
Med samlingen
Överallt
Man säger mycket
Men tiger om något hett
Man menar att visaren är klok

Tiden vid måtta
Mötts vid huvudvägen
Som känns
Menade med saken
Att försöka med ord
Som orkar med mer
Vid tidens symfoni som föll
Med genvägen till sin egen tull

Man sänder hem
Sänder hem kärleken
Med fördärvet
Som menade
Med visan som föll
Med året som for
Men ändå det är något som lämnas kvar
En del av mig finns kvar
Tiden vid karavan