Flykten togs sig an
Med delen som bar
Händelsen bar hem
Med visan som visade allt
Med seglen som gick an
Med människans kluvenhet.

Fasen satt
Nästan vid vägen
Som vägrade att vara insatt
Med tanken
Som formade världen
Mot nutiden med form

Delen var min mening
När jag flydde
Tanken mejade
Med våren
Som sa nej
Ingen tanke om det

Man stämde träff
Om natten
När man hämtade allt
Med dagsmejan som satt
Då flykten var för svår

Jag vill lämna spår
I tiden
I tiden mot människan
Som menar med ordet
Som står klart med bilderna
Som skimrar iväg

En Ljungman dansar glatt om natten
När lamporna är släckta
Och månen finner fördärvet
Med känslan som menar en stund
Med starka blickar som bär av

Man fuskade sig in
Vid dörren stod det utmärkt
Med ord
Som visade tanken
Som kände igen vintern som vilade en stund
Sedan menade

Klyftan stor
Bär av
Med minnen
Som drar av
Med bingo
Tidigt en gryning
Veckorna som drar av
Tiden står stilla