Ängen står grön
Visan menar
Att tuvorna är vår änglamark
Så skön
Vi dröjer kvar
För en stund
Och finner
Fjällen så sköna
Vid vår egna äng

Öarnas skär
Finns mot sjön
Om ön
Kan man säga
Med ordet
Klarnar
Då vi visar mer
Med ordet
Med blindhet
Blinkar

Lågt vatten
Med mängden
Som satt
Med tanken
Som drevs mot havet
Med böljor stora
Med känslorna som vek

Han kom
Med tanken
Som stormades in
Vid viken
Med den strama tanken
Som menade

Tankarna for
För stunden
Och jag kände
Mig vek
Tankarna lämnade mig
Jag tvistade med orden
Att det kom

Dyningen kom
Menar en stund
Som kändes kall
Med stormen
Som for in
Med tanken
Som visade allt
Med möjligheten som kom i närheten

Tidgivning i ur och skur
Regnade in
Som en fors
Som togs om hand
Med händelsen som hängdes av
Med tanken

Kunskapens träd
Reste sig mot skyn
Som darrades hem
Med visan som föll mot stormen
Med minnen som bar