Utan liv
Utan iver
Man menade
Med ord
Som blinkar
Med mod
Som bar av
Då man hängde på

En frisk vind ifrån sundet
Skall vi bygga
Av trä måhända
Med klätt kort
Vi finner
En visa ifrån fjärran
En ny dag är kommen
Med flykten
Som intas
Med ordet

Tiden är all
Samlingen överallt
Med tänkande mening
Som tar form
Med stunden som vek

Tonen är kall
Friska vinden yl
Som en katt om natten
Som hämtar sig
Med vekheten som har skulden
Den befintliga skulden

Man tar sista klivet
In till sundet
Och finner
Vad då
Jo en värld som lär
Kärleken som visar
Ett ord som befinner sig i livet

Jag känner
Jag menar
Med vilande stund
Som stämdes
Om våren
När vi närmade oss världen
Kände man allt

Man märkte dagen
Som rodnade
Veckorna gick
Och jag kände fruktan
Som vek
Med timmarna som gick an