Att vara ett örhänge
Är lätt
Rent
Och slätt
Med delade tankar
For man
Med ljuset
Öppnade vidderna
Mot noggrannheten
Som visar mer

Jag vill stryka ett streck
Men det går inte
Jag vill välja väg
Men når inte
Kanske imorgon
Kanske idag
Det är en evig fråga

Med tankarna som flög iväg
Med aningen
Som menar
Med tår som trillar ned
Jag öppnar ljus
Med ordet
Som utvecklar sig
Med vinden
Som alltid följer
Med minnen
Som bär

Jag fuskade mig in
Med tiden
Som manade
Och märkte
Tiden som skiftade
Mot skulden
Som fanns
Öppnade ljus
Där lyktan for
Hur kunde jag vara så dum
Med en fråga
Som förändrade
Med visan

Man menade med skulden fanns
Mot marken
Där man vandrade
Till huvudsak
Man ställde
En fråga
Man borde veta hyfs
Vid tidens tylgardin
Som menar med ord
Som dröjde kvar en stund
Med skimmer
Som avtog

Vid myren växer skog
Med en här av älgar
Som följer spåren
Med marken
Man har knappt
Ett enda ord
Av denna värld
Som följer

Jag vägrar tro
På livet
Att det har en vändpunkt
Med böjelse
Som sänds hem
Med tanken
Som visar allt
Med vindarna som far
Dröjer kvar ibland
Men erkänner
Att tanken är klar
Jag följer ödets vägar
Och bry mig om
Min kära vän
Herr duva
Som vänder

Man gick vid vägen
Och roade sig med allt
Och församlade sig
Med tanken
Att det var en rolig stund
Rollen var stor
Och vi var stollar som gjorde allt
Det möjliga
Med världen
Som fann