Som lyktan tar i
Med den skridande vind
Som tar form
Med det som var
Det förflöt ett ord
Som hängde av en stund
Det kändes narrande med
Vinden
Som sparades

Tanken stod för jämlikheten
Som stannade som formsak
Som menade med ord
Som drog
Med en rytmisk lek i natten
Står man förväntan med delen

All händelse bar av
Mot den viskande vind
Som visade allt
En i taget
Med varienda stund
Det kändes så
Att man måste ta sig en sväng
Och mena en stund

Jag har allt
Jag behagar
Höga berg och djupa dalar
Som menar med ord
Som drar av
På en enkel vinjett som kör
Mot mitt kala berg
Som sopas rent
Med allt i akten
Som är aktuellt

Man kallas hem
Som en klok malaj
Om natten
Man hämtar allt
Som ett sameland
Som visar
Att man står högt

Jag markerar allt
Ifrån min omvärld
Och tucknar av alla ord som far
Att det inte luckrar upp
Så man kan leva i nutid
Och känna fromheten ta i
Med den värld som förslår
Och alltid menar
Att kärleken är en kall
Som kallas hem
Med tankar som aldrig
Lämnar sina spår

Som en sång om natten
Hämtar man hem
Våren
Bilderna är ljusa
När man tänker
Jag funderar
Och rodnar
Det är bara några veckor kvar
Och jag stannar
För en stunden
Vid en avkrok
Och finner världen
Som tindrar

Man fördelar stunden
Och känner sig skör
Med händelsen
Som bär av
Mot en ensam stackare
Som menar
Och tror
Att verkligheten är sådan