Jag gick hem
Vid vägen
Övervägde ordet
Som hängde av
Med musiken som bar av
Med ordet
Som ställde till förtret med stunden
Med kärleken som stod still
Alltid stilla
Som natten
När min inre lenhet gick hem
Då manade min själ
Med det hjärta som slog

Jag vill skänka världen
Kärlek och guld
Med visan
Som sjöngs
En natthimmel öppnar sig vida
Med tanken
Som stod
Som en fängslande sång
Som aldrig lämnar oss två
Två säkra ord
Som brusar in
Med hjärtat som smärtar
Med hjärtat som snärtar
Med tanken som visar allt
Med melodin så hög

En utbrytare i natten
Men det kändes så
Att tankarna for
Med kärlek en afton
Stänkte ned koftan
Och skänkte orden
Som visade att skulden var din
Kärleken stannade
Vid viadukten som for
Med rimmade guld i natten
Som är samma sång som visar

Med klass
Kändes det
Som du kom
Men ett fartyg rammades
Med stunden
Som flög
Med ordet som tog form
Utav minnen
Som for
Till en tidig morgon
Som rodnade med minnen
Som aldrig lämnar oss två

Dagen sakta glimmar
Mil efter mil
Rimmar
Med tanken
Som tar i
Med vinden som kliver
När du sov sött
Mot himlen
Med formgiven tanke
Som visar att du är du
Lunkade vidare
Med sin gobeläng
Med tankar som far
Dröjer kvar
Med visan
Som tar form

Man visar med stunden
Att det finns tro och hopp
Med tanken som visar
Med ordet som far
Med visan
Som föll
Med ordet som var en klok ton
Som bar av
Till kråkguldet
Med timmarna som bygger
Med ordet
Som föll för världen
Då vi möttes

Man vill märka stunden
Mot stundens ljus
Som växlar om
Med metoder
Som visar allt
Med behaget
Man behagar dig
Min kära
Som vänder om
Med delen
Som känns

Jag gjorde bort mig
Med timmarna som anade
Med en form
Som visade
Med tanken som bar
Vad hände
En storm
Väntade sig
Vid lyktan som for