Man borde satsa
På kärleken
Som stannar
Utveckla stunden
Med kämpigheten
Som far
Dröjer kvar
Och tänker en stund
Men vänder innan veckan
På flykt undan underutvecklad tanke
Som känns
När man menar

Gick hem
Formade kanten
Händelsen flyr
Veckorna gnyr
Med meningen bar
Som visar allt
Med stunden
Som delar tanken
Med de som log sämst till
Tiden

Stunderna är vissa
Man märker
Att tanken klarnar
Med vissheten som märker
Med stunderna som far
Man tänkte
Och förklarar
Att man är ganska berest
Med stunden som ljusnar
Lyktan far
Dröjer kvar
Med tanken som fruktar

Vinden hade fören
Mot tanken som for
Som vänder om
Med tanken som stod dylikt
Med skörheten som fann
Med ordet
Som förklarar
Med berest mening
Som tar i

En ovanlig dag
Stegar in med klang
Jag är inte herr klang
Utan en vind som viskar
Som skrider högt
Mot dalen
Som sänker sig ned
Med kärleken
Och all
Som en skänk ifrån ovan
Är meningen som river
Med musiken som blir
Till en tvist om natten

Apelsiner och nektariner
Visar allt
När sundet är redo
Tiden som glömdes
Gick hem med bara ett enda ord
Jag har ingenting för mig
Med timmarna som bygger
Ett berg av sten
Som hamnar rätt
I en mening så korrekt
Så slät
Med själen så klädd
Med mitt inre sparande
Som gick hem
Med media som log
Och frågade
Vid den milen som avtog

Att stå upp
Med meningen bar
Är som en gäst om natten
Natten vid skäret
Hamnade rätt
Så korrekt
Med eld och hav
Med mitt inre behag
Behaga dig är klart
Med stunder som bär hem
Vid sin sång
Som sås
Med kärleken som fick nog
Kärlekstimmarna anades
Med delen som bär hem
Med vidsträckt mening
Som står still
Med ordet som tog form

Snitsad av guld
I natten
Som kände
Med min dräng så vis
Med sången som sågs
Menade
Med ordet
Som log
Frågande
Den eviga frågan som satt
Men inte säkert på skuld
Att du fann världen med eviga guld
Som räckte till
När formen gavs