Det är försent
Vid lyktans hus
Ett rum och kök
Vi bor
I en enkel boning
Som ligger sämst
Som kör sämst
När vi visan vägen
Som övervägde

Det kommer en dag
En morgon
När vi kommer bli insatta
Med tanken
Som dalade
Med böjelse som bestod
Mot en hemsk stund
Som vi bad
Med tanken

Faran var över
Med meningen bar
Kändes trolöst
Med tanken som for
Med vingar som bar
Tills vägen avtog

Känslan vek
Och bestod
Med tanken
Som bar
För två
Som åkte hem
Vid vägen
Som visande
Med stunden

Stilla med tanken
Världen bestod
Med ordet
Som for
I en enda eld
Som delas
Med behaget
Som behagas
Med stunden som drogs upp

Jag reste landet runt
I ett sken
Som brann upp
Lyktan drog
Mot tanken
Som menade
Själen vandrade mot sundet
Som sågs
För en stund
Bara en sekund
Man menade

Man öppnas vida
Vid sista klivet
Kivas
Med en stund
Som tog fart
Med ögonblicket som bestod
Mot hemskheten
Som stannade

Man värkte med stunden
Med en gunst
Som gick hem
Mot trängseln
Som hämtade sig
Med delen
Som bestod