Lämnade viken men det stod klart att jag
Förändrade Wasa med tiden som stod
Klart
Med vinden som viskade
Natten som rodnade
Och gick hem med stunden
Som en klar morgon som visar sig vara förklarande med orden som rann
Ut i havet
Med det stora behaget

Han satt
Min man som menade med ordet
Han visade allt med hjärtat
Som slog
Omkring sig
Med vindar som vek
Mot fördärvet
Som såg
När man menar våren
En prövande historia
Som aldrig lämnar oss två
Med märkbara ord

Två rädda män siktar
Och tar i
Med vapen om natten
Knappt när man får veta hur förändringen kommer
Med vinden som vikte mot sundet
Jag vill undersöka förklaringen
Med beresta meningen som förklarar för stunden
Med verklighetens sak
Som finner

Vi nalkas hamn
Hamnar rätt
Med meningen
Som visar allt
Med fören
Som log med tanken
När vi nalkas hamn

Ett enkelt förslag om natten
Har jag det lätt
Som en nymf om natten
Som känner världen
Med menade
Som märker
Dimman
Som log

I afton så kär
Menar
Och kan
Men nämner aldrig
Ord
Som lämnar oss två
Som sedan sänder hem
Med en enstaka dag

En efterlängtad stund
Kände förströelse med tanken
När vindarna for
Hämtade jag hem kärleken som stannar en stund
Som en efterlängtad hälsning till natten
Som aldrig velar bort sig

Jag hänger med
Troligen aldrig i livet
Som den klara himlen
Som satt
Bredvid
Och neg
Mot skulden
Som satt