Visan stod kvar
Och annalkandes hamn
Men byn var församlad
Med tanken
Som visar allt
Salen svarade
Med ordet svalnade
Med en inre tanke
Som kämpade
Med dalen som mynnade
Med ordet
Som visade allt

Jag hamnade rätt
Så insett
Med orden
Som rensades
Med stunden som bar hem
Med händelsen
Som togs
Vid din sida
Vill gå
Med klarheten
Som stannar
Med guldet
Som finns

Det rinnande guldet
Kom
Med vinden som skred
Med visan
Som vände
Med ordet
Som menade
Med tanken
Att du var allt för oss
Som bildar meningar
Som kändes
När vi vikte

Ett ensamt land
En bygd som har allt
Man samlas
Utav denna stad
Som ger igen
Med monologen som for
Med stannade fågel
Som far
Det är ändå något visst
Med dagen vid Olskroken.

Proteströrelsens gemyt
Ger en refräng med takt
Till en sång
Som säger givakt
Med tiden i form
Som myten ger igen
Med slogan som kommer
Med vinden som yl
Vecka efter vecka
Flyr
Med tanken
Som fruktar
Med delen som menade

Skogar och snår
Som slår
Med vida kliv
Som går
Med människan klar
Med vinden som viner
Med musiken kliver
In med takten som står
Med stora ord
Som tar form
Utav eld i skogen

Timmarna går an
Med min människa
Som skipas
Som tippas
Med medel
Som hoppas
När man vänder om
Ser man likadant
Ett par ögon som fångas
Med vinden som kliver
Med ordet
Som har en ordning
Så insatt

I dina tindrade kvarter
Med blicken vi avtar
Vi tar av vid Kungsgatan.
Och känner oss menade
Med ordet
Som far med blicken
Lilla torget som har allt
En saluhall med tusen salar
En sal som alltid finns kvar
Som lämnar spår med tanken