Jag erkände
Med bilderna
Och menade
Att tanken tog fart
Med lyktan som stämde
Med våren
Som förblev vår historia

Jag känner kärleken igen
Med en tanke som dalar hem
Bredvid honom
Finns en stämma
Som visar allt
Med delen
Som bär
Kärleken
Som ser ut att förändras
Med stunden som blickar

Jag hämtar hem
Värker
Som känns
Med menande
Som bär
Mot ett sund
Som undersöker
Som sedan finner

Raden skrivs in
Novellen lyktas upp
Med tankarna som bär
Till två som tvekar
Med ord som tickar
När vi skriver i
Jag är en novell

Gott som alltid
Är allt i världen
Som omtöcknas med vinden
Med sista klivet
Och sista givet
Att ge måttligt
Med tanken
Som viskar

Råd och rön
Förtäljer orden
Som far
Med allt som hjärtat säger
En god frukost
Är allt med hjärtat flyter

För brant
Men ändå en visshet
Som märks
När man står klar
Att lämna allt
Då kommer vi
Med forskande ord
Som dalar hem

Som en
Var då
En kärleksförklaring
Som darrar
Jo kanske en lovsång
Men knappast
En tanke som ber